Publicerad 1938   Lämna synpunkter
KRÄPPLA l. KRÄBBLA, v. -ade. jfr KRÄPPEL.
Ordformer
(kräbla 1640—c. 1670. kräpla 1635—c. 1755)
Etymologi
[sv. dial. (Västmanl., Finl.) kräpla, gräla, prata, sladdra; (kanske under inflytande från KRÄKLA, v.) uppkommet, vill det synas, gm konsonantomkastning ur sv. dial. (Finl.) kläppra, pladdra, sladdra, förtala; jfr d. dial. (Jyll.) klæbbre, klappra, tala mycket o. högljudt, nt. kleppern, vid sidan av klappern (se KLAPPRA, v.), pladdra, mnt. klepper (jämte klapper), pladdrare. Formen kräbbla beror möjl. på inflytande från KÄBBLA. — Jfr KRÄPPLA, sbst.]
(†) träta, tvista, käbbla. Hall KultInt. 69 (i handl. fr. 1635). Ther andre trätokempar .. mykit kräpla, och intet skona hwar andra. Swedberg Schibb. f 4 a (1716). Schultze Ordb. 2414 (c. 1755).
Särsk förb.: KRÄPPLA EMOT. (†) käbbla emot. Swedberg SabbRo 64 (1705, 1710).

 

Spalt K 3076 band 15, 1938

Webbansvarig