Publicerad 1938 | Lämna synpunkter |
KRÖS krø4s, sbst.1, n. ((†) r. l. m. l. f. (i bet. b) Rosenstein Comp. 331 (1738), VetAH 1790, s. 155); best. -et (äv. att hänföra till sg. kröse) (ss. r. l. m. l. f. -en); pl. =; förr äv. (i bet. b) KRÖSA, sbst.1, r. l. f.; best. -an; förr äv. KRÖSE, n.; best. -et (jfr ovan); pl. -en.
a) veter. tarmkäx. Möller (1790). Kröset (som fasthåller tarmarne i deras läge). Tidén Bosk. 66 (1841). FFS 1922, s. 797. — jfr TARM-KRÖS.
b) (†) anat. bukspottskörtel (pankreas); äv. i uttr. stora krösen (motsatt lilla krösen, om bukspottskörtelns utförsgång). Tranæus Medewij 2 (1690). Gamle obstructioner uthi inelfworne, i krösan, tarmekäxet, mieltan, och lefran. Lindestolpe SuurbrFr. 3 (1718). Stora Krösen (Pancreas), som liknar en hundetunga. Rosenstein Comp. 331 (1738). Weste FörslSAOB (1823).
-KÖRTEL.
(b) -SAFT. (krös- 1790—1880. kröse- 1773—1786) (†) om bukspotten. Sahlstedt (1773). Berndtson (1880). —
-ÅDER. (†) tarmkäxven. Then bäste och subtileste Deelen (av den smälta maten) swgha the små Kröszådrar, meseraicæ kallade, til sigh. Palmchron SundhSp. C 8 a (1642). Hernquist Hästanat. 50 (1778).
B (†): KRÖSE-SAFT, -VATTEN, se A.
Spalt K 3101 band 15, 1938