Publicerad 1938   Lämna synpunkter
KUFISK 4fisk, adj. -are (Östergren (1931; i bet. 2); gradf. dock föga br.). adv. -T.
Ordformer
(i bet. 1 förr äv. skrivet cu-)
Etymologi
[jfr t. kufisch; till stadsnamnet KUFA]
1) (i sht i fackspr.) som härstammar från l. har avseende på den forna staden Kufa i Irak, nära Bagdad. Kufiska mynt, äldre arabiska mynt, till en del slagna i Kufa. Kufisk skrift, kufiska bokstäver o. d., om en form av den arabiska skriften, först brukad i Kufa. Thorberg ÖsterlSpr. 12 (1785). Munthe IslamK 279 (1929).
2) [urspr. skämtsam anv. av 1] (i vissa kretsar, vard., skämts.) besynnerlig, märkvärdig, underlig, kuriös, ”mystisk”. Landsm. XVIII. 8: 23 (1900). Engström 2Bok 40 (1909). ST 1936, nr 21, s. 19. Anm. Ordet har i denna bet. användts i studentspr. i Uppsala redan på 1880-talet, se Hellquist EtymOrdb. (1921).

 

Spalt K 3116 band 15, 1938

Webbansvarig