Publicerad 1938   Lämna synpunkter
KUGEL, numera bl. i ssgr kɯ3gel~ l. kɯ4–gel~, sbst.1, r. l. f.; best. kuglan (Ödman LitetTill 92 (cit. fr. 1700-talet)); pl. kugler (ArkliR 1565: 38 (1565: Slagkugler), SthmTb. 1578, s. 5 a) l. kuglor (ArkliR 1566: 7 (1566: Springe kuglor), BoupptSthm 1669, s. 1129).
Etymologi
[jfr d. kugle; av t. kugel, möjl. av urgerm. kuwulō(n)]
(† utom i ssgn KUGEL-LACK) klotformig l. sfärisk fast kropp, klot, kula. Hildebrand MagNat. 265 (1650). — särsk.
a) om projektil för eldvapen, kula. G1R 28: 473 (1558). Ödman LitetTill 92 (cit. fr. 1700-talet). jfr SLAG-, SPRING-, STORM-KUGEL.
b) i uttr. jordens kugel, jordklotet, jorden. Lillienstedt Vitt. 274 (1681). jfr VÄRLDS-KUGEL.
Ssgr († utom i -LACK): (a) KUGEL-FORM; pl. -ar. form för framställning av blykulor. KKD 10: 277 (1703). BoupptVäxjö 1776. —
-KOPAL. kopal förekommande i klotformiga stycken. Pasch ÅrsbVetA 1840, s. 145. —
-LACK30~2 l. 40~1. tekn. visst slags (oäkta) florentinerlack framställt i form av små kulor, rödträlack; jfr KUL-LACK (se KULA, sbst.3). OxBr. 11: 773 (1640). Fatab. 1927, s. 166. —
-PORFYR. miner. klotporfyr. JernkA 1828, Bih. 2: 7. —
(a) -SKRUV. kirurgiskt instrument i form av en skruv för uttagande av gevärskulor o. d. ur människokroppen. BoupptSthm 1682, s. 701 a, Bil. —
(a) -TÅNG. kirurgiskt instrument i form av en tång för uttagande av gevärskulor o. d. ur människokroppen. KFÅb. 1912, s. 130 (c. 1700). Hjelt Medicinalv. 3: 231 (i handl. fr. 1753).
Avledn.: KUGLIG, adj. (†) klotformig, klotrund. Hildebrand MagNat. 176 (1650).

 

Spalt K 3116 band 15, 1938

Webbansvarig