Publicerad 1938   Lämna synpunkter
KULLA kul3a2, v.2 -ade. vbalsbst. -ANDE, -NING; -ARE; jfr KULL, sbst.3
Etymologi
[av ovisst urspr.]
(i vissa trakter) i vissa lekar: ge (ngn) ett lätt slag (ss. tecken på att han är ”tagen” l. dyl.), pjätta till, ge datt(en). Norman GossLek. 4 (1878). Waldén Friluftsl. 98 (1912).

 

Spalt K 3147 band 15, 1938

Webbansvarig