Publicerad 1938   Lämna synpunkter
KURIALIST kur1ialis4t l. kɯ1r-, m.; best. -en; pl. -er.
Ordformer
(förr äv. skrivet cur-)
Etymologi
[jfr t. kurialist, eng. curialist, fr. curialiste; till KURIAL]
1) (†) person som håller strängt på etiketten; äv.: person som känner o. noga iakttager kurialstilens formaliteter; jfr KURIAL I 1, 2. Dalin Arg. 2: 123 (1734, 1754). Weste FörslSAOB (1823). SvTyHlex. (1851, 1872).
2) (mindre br.) kyrk. motsv. KURIAL I 3: person som hyllar kurialismen. Dalin (1871). Forssell Stud. 1: 422 (1875).
Avledn.: KURIALISTISK, adj. kyrk. till 2. 2NF 23: 774 (1915). Fehrman OrientK 82 (1920).

 

Spalt K 3254 band 15, 1938

Webbansvarig