Publicerad 1938   Lämna synpunkter
KURIR, sbst.2, r. (KKD 10: 360 (1703), Därs. 1: 143 (1708)) l. n. (Schück VittA 1: 33 (i handl. fr. 1617), HC12H 1: 101 (c. 1734)); best. (ss. n.) -et (Schück VittA 1: 33 (i handl. fr. 1617)); pl. (ss. n.) = (Schück VittA 1: 32 (i handl. fr. 1617)).
Ordformer
(corier 1709. courer 1711. courier 1680—1712. courir 1702 —c. 1734. courje 1709. curier 1705—1729. curir 1658. currir 1617)
Etymologi
[jfr d. kurér, t. kurier. Ordet är eg. identiskt med KURIR, sbst.1, men har sammanblandats med KARRIÄR]
(†)
1) hastig ridt, ridt i fyrsprång; jfr KARRIÄR 4. Schück VittA 1: 32 (i handl. fr. 1617). Därs. 33.
2) i uttr. i l. med full(t) kurir, i ett kurir, i snabb l. vild fart; jfr KARRIÄR 3, 4. Och gingo j fullt Curir 14 Ryttare vnder Skantzen. HSH 28: 139 (1658). Wij .. continuerade uti 4 tijmars tijd med fult curier till Baba. KKD 5: 53 (1709). HH XVIII. 4: 34 (1709). HC12H 1: 101 (c. 1734).

 

Spalt K 3257 band 15, 1938

Webbansvarig