Publicerad 1938   Lämna synpunkter
KUSKA kus3ka2, v. -ade. vbalsbst. -ANDE, -NING (föga br., Wollimhaus Ind. (1652), Dalin (1852)).
Ordformer
(kudzk- 1674. kusk- 1676 osv. kutsk-, kutzk- 1652—c. 1755. kutts- 1630)
Etymologi
[jfr d. kuske; avledn. av KUSK, sbst.2; i bet. 3 möjl. påvärkat av sv. dial. kuska, springa (anfört av Lind (1749)), vilket är samhörigt med KUTA, v.2]
(ngt vard.)
1) i egenskap av kusk l. körsven köra l. skjutsa (ngn), vara kusk l. körsven för (ngn); äv. i abs. anv.: vara kusk, köra. KlädkamRSthm 1630 A, s. 83 a. Effter en (häst) på Släda, skola intet mehra än twå Persohner .. wara, inräcknadt den, som kutskar eller körer. Stiernman Com. 3: 221 (1664). Hvar kavaljer kuskar sjelf för sin dam. Sturzen-Becker 2: 193 (1861). Heikki .. satte sig i släden att kuska Brita och Maria .. till Lojlax. Topelius Fält. 4: 67 (1864). Fogelqvist Minn. 95 (1930).
2) intr.: färdas, åka, köra. Wollimhaus Ind. (1652). Främst kuskar jungfru Flättia. SWesthius (1676) hos Castrén StormaktstDiktn. 99. Utan uppehåll kuskade vi således snart till Nyby. Zetterstedt SvLappm. 1: 7 (1822). Annars fick jag kuska med skjuts hela vägen till Uppsala. Elfstrand 50År 10 (1927).
3) i allmännare anv.: färdas hit o. dit; flacka omkring; förr äv.: röra sig hit o. dit. Då (när Celadon blev kär i Psyke) såg wij fåren hans båd’ will och willse kuska, / Det ena brääkte här, det andra där i buskan. FoU 20: 385 (1676). Under oupphörligt kuskande ur hus och i hus, trappa upp och trappa ned. Bremer NVerld. 3: 4 (1854). Timberg gaf bums affärerna en god dag för att kuska Europa rundt. Lindqvist Dagsl. 3: 171 (1904). Östergren (1931).
Särsk. förb.: KUSKA AV10 4. (numera föga br.) till 2: åka l. köra i väg; äv. bildl. Med flyktig töm / Har nöjet kuskat af. Lohman Vitt. 384 (c. 1735). Piskan smällde och man kuskade af till en annan trakt af staden. Blanche Våln. 171 (1847). Högberg Vred. 2: 15 (1906). —
KUSKA BORT10 4. (numera föga br.) till 2: åka l. köra bort l. i väg. Nordforss (1805). Blanche Band. 423 (1848). —
KUSKA I VÄG10 0 4. (vard.) till 2. Vi voro sex personer i en trång ”vurst” och kuskade snart i väg under sqvalande regn utför backarna. PT 1896, nr 274, s. 3. —
KUSKA OMKRING10 04. (vard.)
1) till 1. En af .. (Almqvists) forne .. lärjungar .. hade .. glädjen att kuska honom omkring i sin ”födelsebygd, det undersköna Tjust ..”. Lysander Almqvist 323 (1878).
2) till 2; ofta svårt att skilja från 3. Björn LycklHush. 18 (1786). Den tyske resenären och skalden Ernst Moritz Arndt, som kuskade omkring på våra vägar i början av 1800-talet. SvD 21/1 1934, Söndagsbil. s. 1.
3) till 3. Dalin Arg. 2: 216 (1734, 1754). Alltifrån min studenttid .. kuskade jag omkring som föreläsare ute i bygderna. Fogelqvist Minn. 85 (1930). —
KUSKA PÅ10 4.
1) (†) med avs. på dragdjur: driva l. köra på. BtVLand 6: 5 (1674).
2) (vard.) till 2: köra ivrigt o. utan uppehåll. Weste (1807). Topelius Dagb. 94 (1833). —
KUSKA UT10 4. (vard.)
1) till 1. (Det) kuskades ut hela lass med unga herrar och unga mamseller. Blanche Bild. 4: 75 (1865).
2) till 2. (C.) kuskade i fyllan ut på isen ända till Tölö. Topelius Dagb. 1: 75 (1833). Engström 1Bok 17 (1905).

 

Spalt K 3281 band 15, 1938

Webbansvarig