Publicerad 1938   Lämna synpunkter
KUTTER kut4er, sbst.2, r. l. m.; best. -n; pl. kuttrar ((†) kutters Tersmeden Mem. 6: 33 (1785), GT 1788, nr 25, s. 1; kuttrer Weste (1807), Dens. FörslSAOB (1823)).
Ordformer
(förr äv. skrivet c-. cott- 1785—1788. kutt- (c-) 1768 osv.)
Etymologi
[jfr t. kutter; av eng. cutter, ngt som skär, (snabbgående) fartyg med skarp (rak) stäv, kutter; etymologiskt identiskt med KUTTER, sbst.1]
i sht sjöt. mindre, enmastat, relativt snabbseglande segelfartyg, förr användt i sht till örlogs- o. kustbevakningstjänst; numera företrädesvis om ett enmastat, däckat skarpskuret fartyg vars tackling utgöres av en mast med bomsegel (storsegel), gaffeltoppsegel, stagfock o. klyvare. Engelsk Cutter. Chapman ArchNav. Reg. (1768). Stora flottans fregatter och cuttrar. HT 1918, s. 195 (1809). Kuttern är en utmärkt seglare. LAHT 1902, s. 293. Hägg Segel 78 (1935). — jfr BRIGG-, FISKE-, LOTS-, LUST-, ÖRLOGS-KUTTER.
Ssgr: A: KUTTER-BRIGG. (förr) sjömil. örlogsbrigg vars tackling delvis var av kuttertyp. Adlerbeth Ant. 2: 271 (c. 1815). Hornborg Segelsjöf. 267 (1923). —
-GAST. i sht på lustkutter. Siwertz Dun 15 (1922). —
-RIGG. [jfr eng. cutter-rig] TIdr. 1881, s. 25. —
-RIGGAD, p. adj. [jfr eng. cutter-rigged] Oxenstierna Vanderdecken 8 (1865). —
-SLUP. (förr) kutterriggad slup. Carl XI AlmAnt. 368 (1696). —
-TACKLAD, p. adj. TIdr. 1882, s. 115. —
-TACKLING. (kutter- 1889 osv. kutters- 1926) [jfr eng. cutter-tackling] Björkman (1889).
B: (föga br.) KUTTERS-TACKLING, se A.

 

Spalt K 3293 band 15, 1938

Webbansvarig