| Publicerad 1938 | Lämna synpunkter |
KUTTRASJU kut1raʃɯ4, oböjl. pred. adj. o. sbst. n.
(vard.)
I. adj.; i sådana uttr. som vara kuttrasju (med varandra), äv. det är kuttrasju (mellan dem), för att beteckna att två l. flera personer stå i ett förtroligt l. innerligt (erotiskt l. vänskapligt) förhållande till varandra. WoJ (1891). Att gubben Isakson och hans måg Söderberg inte varit kuttrasju sedan (osv.). Engström Glasög. 122 (1911). Det är väl så kuttrasju och så kärt. Laurent SkolflBer. 10 (1927). Väring Vint. 177 (1927).
II. sbst.: förtroligt l. innerligt förhållande mellan personer av olika kön; kurtis. Hon hade naturligtvis haft sitt kuttrasju med slusken där. Högberg Frib. 361 (1910). Larsson i By LantlH 32 (1925).
Spalt K 3295 band 15, 1938