Publicerad 1938   Lämna synpunkter
KVALL kval4, r. l. m.; best. -en, äv. -n; pl. -ar.
Ordformer
(förr äv. q-)
Etymologi
[sv. dial. kvall, knöl, kvallvirke; rotbesläktat med KVÄLLA, v.2]
(i vissa trakter o. skogsv.)
1) kvallskog; kvallvirke. Cnattingius 98 (1876, 1894). Haller o. Julius 36 (1908).
2) träd l. timmerstock med kvallvirke. TLev. 1892, nr 36, s. 1. Därs. 1895, nr 36, s. 2.
Ssgr (till 1; i vissa trakter o. skogsv.): KVALL-FUR l. -FURU. VDAkt. 1736, Syneprot. F III 7. TT 1873, s. 138. —
-SKOG. skog (vanl. tallskog) som uppvuxit mycket hastigt, varigenom årsringarna blivit breda o. virket löst. 2NF (1911). —
-TALL. Allvin Mo 33 (1857). Haller o. Julius 36 (1908).
Ssg (tillf.): kvalltalls-stör, r. VDAkt. 1705, nr 322. —
-TIMMER. (numera bl. tillf.) VRP 1698, s. 358. VDAkt. 1752, Syneprot. F III 7. —
-VIRKE. virke av kvallskog, löst virke.
Avledn. (i vissa trakter o. skogsv.): KVALLIG, adj. till 1. VDAkt. 1735, Syneprot. F III 7. Allvin Mo 24 (1857).

 

Spalt K 3323 band 15, 1938

Webbansvarig