Publicerad 1938   Lämna synpunkter
KVANNE kvan3e2, r. l. m. (Larsen (1884) osv.), äv. n. (Fries BotUtfl. 3: 16 (1864), Östergren (1931; angivet ss. sällan förekommande)); best. -en, ss. n. -et; pl. -ar, ss. n. -en; äv. KVANN kvan4, r. l. m. l. f.; best. -en, vard. (utom i södra Sv.) äv. =; pl. -ar; förr äv. KVANNA, r. l. f.; förr äv. KVAN, r. l. m. l. f.; pl. -er (Fries Grönl. 101 (1872)).
Ordformer
(förr äv. q-. -an 1872—1876. -ann 1894—1932. -anna 1830—1896. -anne 1762 osv. i ssgr: -an- 1734 (: Qvanrot) —1930 (: kvanstut))
Etymologi
[sv. dial. (Dal., Norrl.) kvann, kvanne, kvanna, f. (med kv- för äldre hv-), nor. kvann(a), f., isl. hvǫnn, f.; formen kvann av ett urnord. hwannō (varav lap. faddnu, kvanne); sannol. i avljudsförh. till lit. szeñdrai, f. pl., kaveldun]
(i vissa trakter o. bot.) den till familjen Umbellatæ hörande växten Angelica archangelica Lin. Rothof (1762). Den grovbyggda, mörkgröna kvannen. Manker Jokkm. 135 (1928).
Ssgr (i vissa trakter o. bot.): A: KVANN-ROT. äv.: kvanne. Linné FlDal. 13 (1734; fr. Dalarna). HbTrädg. 2: 13 (1872). —
-STUT, r. l. m. l. f., förr äv. -STUTT. (-stut 1901 osv. -stutt 1777)
1) kvanne. Hülphers Norrl. 3: 70 (1777). PT 1901, nr 149, s. 3.
2) växten Mulgedium alpinum (Lin.) Less., lolta. Boberg FjällmF 12 (1930).
B: KVANNE-STJÄLK. —
-STÅND. De massiva, saftiga kvannestånden. TurÅ 1933, s. 296. —
-ÖRT. (†) kvanne. Nyman FanerogFl. 68 (1873).

 

Spalt K 3327 band 15, 1938

Webbansvarig