Publicerad 1938   Lämna synpunkter
KVARNTULL kva3rn~tul2, r. l. m.; best. -en, äv. -n; pl. (mera tillf.) -ar.
Ordformer
(förr äv. q-. kvarn- 1554 osv. kvarne- 1540—1647. Se för övr. KVARN)
Etymologi
[av KVARN o. TULL]
1) (i sht i fråga om ä. förh.) till mjölnaren utgående förmalningsavgift, mallön. BtÅboH I. 1: 35 (1554). En Qvarn-ordning från äldre tid .. stadgar qvarn-tullen af en tunna råg til två kapper. Fischerström 3: 462 (1787). ArbB 17 (1887).
2) (förr) hist. skatteavgift (”konsumtionsskatt”) lagd på säd som fördes till kvarn för att malas; särsk. om en skatteavgift av detta slag som infördes 1625 (o. senare ersattes med mantalspänningarna). Thesligesth äger fornempde Ambiörn screddere giöre rekenskap for affradz penninger, kornn, järnn, qvarne tull. Almquist CivLokalförv. 3: 156 (i handl. fr. 1540). Gustaf II Adolf 218 (1625). Ahnlund GA 196 (1932).
3) (†) = KVARN-RÄNTA. Samma Qwarn .. ähr skattLagd för 8 t:nor Quarntull om åhret till H. K. M:tt och Cronan. UpplDomb. 1: 181 (1642). LMil. 3: 249 (1693).
Ssgr (i allm. till 2): A (†): (1, 2) KVARNTULL-MJÖL. mjöl som erlades till staten vid förmalning av säd. Peder kornscriffvere ägher svara thill all spannemåle .., item qvarne toll miöll. Almquist CivLokalförv. 3: 150 (i handl. fr. 1540). —
(1, 2) -SKRIVARE. kvarnskrivare. KlädkamRSthm 1587 C, s. 52 a.
B: KVARNTULLS-INSPEKTOR~102. (förr) tjänsteman med uppgift att hålla uppsikt över kvarntullen. GullbgDomb. 29/1 1634. —
(1) -KAPPE. (†) kvarnkappe. PH 6: 4287 (1756). —
-LÄNGD. (förr) uppbördslängd över kvarntullsmantalspänningar. NorrlS 1—6: 64 (c. 1770). Norrl. 8: 45 (1908). —
-MANTALSPÄNNINGAR~10200, pl. (förr) mantalspänningar. RP 5: 149 (1635). SvRiksd. I. 3: 533 (1933). —
-ORDNING. (†) förordning rörande kvarntullen. RARP 1: 62 (1627). Stiernman Com. 1: 977 (1629). —
-PÄNNINGAR, pl. (förr) mantalspänningar. Stiernman Com. 1: 1001 (1631). JernkA 1826, s. 277. —
(3) -RÄNTA, r. l. f. (†) kvarnränta. LMil. 3: 250 (1693). —
-SEDEL. (förr) accissedel som spannmålsinnehavare måste skaffa sig för rätten att få sin spannmål förmald. Stiernman Com. 3: 906 (1672). Arnell Stadsl. 134 (1730). —
-UPPBÖRDSMAN~102 l. ~200. (förr) RARP 4: 544 (1651).
Avledn. (till 2): KVARNTULLA, v. (†) erlägga kvarntull för (ngt), förtulla. PH 6: 4329 (1756).

 

Spalt K 3354 band 15, 1938

Webbansvarig