Publicerad 1938   Lämna synpunkter
KVESTUR kvästɯ4r l. kves-, r. l. f.; best. -en, äv. -n; pl. -er. Anm. I ä. tid användes äv. den latinska formen med lat. böjning. Annerstedt UUH Bih. 1: 402 (i handl. fr. 1653).
Ordformer
(förr äv. q-. -æs- 1684—1897. -es- 1905—1930)
Etymologi
[av lat. quæstura, till quæstor (se KVESTOR)]
en kvestors ämbete; äv.: (lokal för) förvaltningsmyndighet som står under ledning av en kvestor.
1) (i Rom under antiken) motsv. KVESTOR 1. ConvLex. 3: 381 (1825). Strindberg HMin. 1: 180 (1905).
2) (utom i fråga om ä. förh. numera bl. i Finl. o. i fråga om utländska förh.) motsv. KVESTOR 2. Qvæsturen här wedh Academien (i Åbo). ConsAcAboP 5: 474 (1684). AntT XVI. 4: 244 (1897; i fråga om förh. på 1650-talet). FFS 1924, s. 949.

 

Spalt K 3389 band 15, 1938

Webbansvarig