Publicerad 1938   Lämna synpunkter
KVI, f. (Löwenhjelm PVetA 1751, s. 26, Gadd Landtsk. 3: 229 (1777)) l. n. (SvMerc. V. 4: 195 (1752)); pl. -er (äv. att hänföra till sg. kvia, Alströmer Får. 6 (1727), Gadd Landtsk. 3: 229 (1777)) l. -ar (Löwenhjelm PVetA 1751, s. 26, Linné Sk. 430 (1751)) l. (ss. n.) = (SvMerc. V. 3: 289 (1752)); äv. KVIA, sbst.1, r. l. f.; pl. -or l. -er (jfr ovan); äv. KYA, r. l. f.; best. -an; pl. -or (Rothof 90 (1762), NorrlS 1—6: 102 (1798)) l. -er (HellestadDomb. 14/9 1605).
Ordformer
(qui, qvi 1747—1752. qvid 1727 (: Qvider, pl.), 1752—1777. qvia 1751—1811. kya (-ia, -ja) c. 1600—1815)
Etymologi
[sv. dial. kvi, kvia, kya m. m., f., kreatursfålla, kringgärdat åkerstycke, trång körväg mellan två gärdesgårdar, motsv. nor. kvi, kvia, isl. kví, fålla; av ett germ. kwiō, motsv. umbr. bio, inhägnad]
(†) Bureus Suml. 398 b (c. 1600; hskr.).
1) mindre inhägnad för kreatur (särsk. får), ofta anordnad med lätt flyttbara stängsel för att underlätta ombyte av plats för inhägnaden; fålla; stundom: hage, liten äng. Schroderus Dict. 7 (c. 1635). Dens. Lex. 8 (1637). Alströmer Får. 6 (1727). Somlige bruka ock, at låta qviar eller fållar gå öfver hårdvalls-ängen. Löwenhjelm PVetA 1751, s. 26. Quidar eller Fållor sågos i Nerike på åkrarne, i hvilka boskapen instängdes öfver Sommar-nätterna. Linné Sk. 430 (1751). Lindskog SkaraSt. 1: 90 (1811). Lindfors (1815; med hänv. till fålla).
2) trång väg mellan två gärdsgårdar. Ihre (1769).
3) fållgrind av flätvärk. Hyrter eller Qvider, som flätas af dertil tjenlige Hassel-sprötor. Boije Landth. 92 (1756). Gadd Landtsk. 2: 220 (1775).
Ssg (†): KVIE-LÄNK. = KVI 3. Rothof 179 (1762).
Avledn.: KVIA, v. (†) hålla (boskap) i fålla. Rothof 389 (1762).

 

Spalt K 3390 band 15, 1938

Webbansvarig