| Publicerad 1938 | Lämna synpunkter |
KVICKNA kvik3na2, v. -ade ((†) pr. sg. -er BOlavi 160 b (1578)); förr äv. KVICKNAS, v. dep. -ades. vbalsbst. -ANDE.
1) intr.: få liv, bliva levande; om frö: gro; om ymp: taga sig; numera knappast annat än om upphörandet av ett skenbart livlöst tillstånd (medvetslöshet, dvala, domning o. d.): vakna till (nytt) liv, leva upp igen; hämta l. repa sig (efter sjukdom o. d.); kvickna till; äv. i förb. kvickna till liv. (Vad Kristus) på seer och tiltalar, thet moste fåås widh och qwickna. PErici Musæus 1: 22 a (1582). (När Fenix brunnit ned till aska) Tå bljr i Mörjan qwart it Egg, i hwilket qwiknar / Een Fogel som i alt then förra Foglen ljknar. Spegel GW 200 (1685). Nu qvicknar den sköna naturen. Bellman 5: 265 (c. 1780). De frön hade börjat att quickna, som man hade sått i min själ. Hedborn Minne 59 (1835). Äfven Valodja (som slumrat in) qvicknade till lif. Wetterhoff Skog 2: 192 (1887). Tankarna kvicknade, som förfrusna fåglar vakna ur sin domning. Lundegård Tannh. 1: 106 (1895). HågkLivsintr. 3: 175 (1923). — särsk. (numera knappast br.) med. om foster: börja märkbart röra sig. BOlavi 160 b (1578). Ifrå thet Barnet qwecknar vthi Modherlijffuet. LBenedicti Lijkpr. 15 (1616). Cederschiöld HbBarnm. 48 (1843). 3NF (1930).
2) (†) tr.: väcka till liv; uppliva. Tänckiandes att kunna qwickna honom (dvs. den halvdöde Attis). Rudbeck Atl. 2: 386 (1689). Ombytet uplifvar imaginationen och liksom qvicknar våra sinnen. Rålamb AdÄfv. 129 (1780).
KVICKNA TILL10 4.
1) till 1: leva upp igen, repa sig. Hedborn Minne 172 (1835). Med utsigten till enkeståndets upphörande tycktes gumman qvickna till. Strindberg Hems. 121 (1887). Efter ihärdiga försök med konstgjord andning .. kvicknade emellertid gossen åter till. SvD(A) 1934, nr 234, s. 20.
2) (†) till 2. Vi ska’ försöka om det (dvs. vattnet) kan qvickna till honom igen, anna(r)s är det då absolut slut. Naumann GranskKr. 1: 112 (1872). —
KVICKNA UPP l. OPP. (†)
1) till 1: vakna till liv. Min Sinnen kwikna åpp. LejonkDr. 218 (1688). Där var en tid .. då Vetenskaper och deras Idkare, allahanda Konster och Idogheter, Handel och Sjöfart, Åkerbruk och Bergverk, qvicknade up. Höpken ÅmVetA 1771, s. 41. Franzén Skald. 2: 157 (1825, 1828).
2) till 2: uppliva. Er sägn bekräftar, hvad iag redan härom hördt, / Och quiknar up mitt hopp. Gyllenborg Andr. B 1 a (1723). Bellman SkrNS 1: 211 (1759). —
KVICKNA VID10 4. till 1: kvickna till, hämta l. repa sig; förr äv.: få liv, gro (om frö). Itt korn, som sedhan thet är kastat och förgömt j iordena, quicknar ther widh igen. LPetri 1Post. a 7 b (1555). Nu begynner jag gå uppe (efter sjukdomen) och qvickna vid. Linné Bref I. 4: 54 (1746). Det är en gammal sägen, att svalorna om vintren skulle ligga på sjöbotten och qvickna vid om våren. Berlin Lsb. 100 (1852). Jag gav henne konjak för att hon ej skulle svimma. Hon kvicknade vid och började prata. Wägner NattS 26 (1926). —
KVICKNA ÅTER. (†) till 1: vakna till liv igen, hämta sig, repa sig. Bellman (SVS) 1: 15 (c. 1770, 1790). Jag föll och syntes död, men qvicknad åter / Stod upp. Franzén Skald. 5: 332 (1836).
Spalt K 3401 band 15, 1938