Publicerad 1938   Lämna synpunkter
KVID, sbst.3, r. l. m.; best. -en.
Ordformer
(q-)
Etymologi
[fsv. qvidh; jfr isl. kviðr; vbalsbst. till KVIDA, v.]
(†)
1) = KVIDA, sbst. 1. Visb. 1: 184 (c. 1620). Så seer Man .. / Mångt Barn med Skrän och Qwijd kring Fadrens Kista låta. Dahlstierna (SVS) 62 (1698). Kolmodin QvSp. 1: 31 (1732).
2) = KVIDA, sbst. 2. Så hadhe förwist på kortan tijdh, / Them Swenskom händt bådhe jämmer och qwidh. Messenius Ret. D 4 a (1610). Österling Lärops. 90 (1724).

 

Spalt K 3404 band 15, 1938

Webbansvarig