Publicerad 1938   Lämna synpunkter
KVILL kvil4, sbst.1, r. l. m.; best. -en, äv. -n; pl. -ar.
Ordformer
(förr äv. q-)
Etymologi
[fsv. qvild (i ortnamn), sv. dial. kvill]
(i vissa trakter, bygdemålsfärgat) gren av ett vattendrag. Crælius TunaL 9 (1774). (Han hade) förbundit sig .. att ej upprensa, fördjupa eller förbreda den qvill, som från Emån leder till Odensvi. 1NJA 1874, s. 219. TT 1895, Allm. s. 22.

 

Spalt K 3409 band 15, 1938

Webbansvarig