Publicerad 1938   Lämna synpunkter
KVINS kvin4s, n.; best. -et; pl. =.
Ordformer
(förr äv. q-, ävensom -inns)
Etymologi
[elliptisk bildning av KVINNS-PERSON; det neutrala genus i anslutning till KVINNFOLK o. FRUNTIMMER]
(starkt vard.) kvinna, kvinnsperson, fruntimmer; äv.: fallen (l. prostituerad) kvinna; äv. koll.: kvinnfolk, fruntimmer. Strix 1897, nr 27, s. 2. Jag vill inte ge mig i lag med kvins (dvs. ingå äktenskap). Cavallin Kipling Kung 60 (1897). Blasé på kvinns och trött på skratt. Blomberg KapH 100 (1920).

 

Spalt K 3432 band 15, 1938

Webbansvarig