Publicerad 1938   Lämna synpunkter
KVISSLA kvis3la2, r. l. f.; best. -an; pl. -or.
Ordformer
(förr äv. q-. kvesl- 1712—1769. kvessl- 1772. kvisl- 1680—1889. kvissl- c. 1635 (: Qwiszlott), 1711 osv. kvitzl- c. 1635)
Etymologi
[diminutivbildning till fsv. quesa l. qvisa; jfr KVESA, sbst.1; jfr d. dial. kvesel]
liten blemma (på huden); kvesa. Schroderus Dict. 11 (c. 1635). Är huden uthslagen med qwislor och sår, sticker och klijar (så osv.). Lindestolpe SuurbrFr. 18 (1718). En liten seg smålänning, fullprickad med finnar och kvisslor i ansiktet. Koch Arb. 31 (1912). UNT 1929, nr 10390, s. 16.
Ssg: KVISSEL-UTSLAG~02 l. ~20. Haartman SvarVetA 7 (1770).
Avledn.: KVISSLIG, förr äv. KVISSLOT, adj. (-lig 1749 osv. -lott c. 1635) full l. besatt med kvisslor. Schroderus Dict. 178 (c. 1635). Qvisslig hy. Dybeck Runa 1850, s. 15. SvD(A) 1932, nr 189, s. 15.
Avledn.: kvisslighet, r. l. f. Tholander Ordl. 125 (c. 1875).

 

Spalt K 3437 band 15, 1938

Webbansvarig