Publicerad 1938   Lämna synpunkter
KVIST kvis4t, sbst.2, r. l. m.; best. -en; pl. -ar.
Ordformer
(förr äv. q-)
Etymologi
[sv. dial. kvist; jfr dan. o. nor. kvist, nt. quist, gavel; möjl. samma ord som KVIST, sbst.1; jfr TVIST]
1) (ss. enkelt ord numera bl. i vissa trakter, bygdemålsfärgat) övertäckt mindre utbyggnad framför ingången till ett hus, förstugukvist; jfr BISLAG, sbst.3 b, SVALE. VarRerV 24 (1538). En stoor stugu medh kammar derhooss och qwijst derföre. VDAkt. 1677, nr 33. Boningshuset i Vad (i Dalarna) .. hade af gammalt fyra rum jämte förstuga med kvist. MeddNordM 1890, s. 13. TurÅ 1913, s. 352. — jfr FÖRSTU-, KÖKS-KVIST.
2) vindskammare; i ssgn KVIST-KAMMARE.
Ssgr: (2) KVIST-KAMMARE. [jfr d. kvistkammer] (i vissa trakter, starkt bygdemålsfärgat) vindskammare. Geijerstam Makt. 110 (1905). Mormor bodde på en kvistkammare ovanpå brygghuset. Lagerlöf Liljecr. 99 (1911). —
(1) -TAK. Murenius AV 451 (1660).

 

Spalt K 3441 band 15, 1938

Webbansvarig