Publicerad 1938   Lämna synpunkter
KVITTOBREV kvit3ω~bre2v, n.; best. -et; pl. =.
Ordformer
(förr äv. q-. kvitte- 1527—1641. kvitto- 1625—1921)
Etymologi
[fsv. qvitta bref, kvitto bref; jfr d. kvittebrev; av mnt. quītebref, av quiten, befria, kvittera (se KVITTA), o. bref (se BREV); formen kvitto- uppkommen gm analogi med sådana ssgr som KLAGO-SKRIFT o. d.; numera uppfattat ss. ssg till KVITTO]
(numera knappast br.) skriftligt intyg varigm en fordran avskrives l. mottagandet av ngt (i sht betalning l. en prestation) erkännes; kvittens, kvitto; förr äv. om intyg varigm ngn tillerkändes decharge för omhänderhavd förvaltning o. d.; jfr KVITTA 7. G1R 4: 192 (1527). Emädan .. (han) ickie kunne bewissa medh Quitte breff att Jorden war till förende betalt. ÅngermDomb. 25/10 1641, fol. 173. (Notarien i domkapitlet) bör .. altid qvittobref taga på thet han utlefvererar. KOF 3: 333 (1685). Konungens (dvs. K. XI:s) Qvittobref til sin Fru Moder Änke Drottningen och sina Förmyndare, öfver deras förvaltning, utfärdades samma dag, som Konungen tilträdde Regeringen. Schönberg Bref 2: 303 (1778). BtRiksdP 1890, I. 1: nr 21, s. 9. Cannelin (1921).

 

Spalt K 3457 band 15, 1938

Webbansvarig