Publicerad 1938   Lämna synpunkter
KVOTIENT kvω1tsiän4t l. kvωt1-, r. l. m.; best. -en; pl. -er.
Ordformer
(förr äv. q-. -tient 1584 osv. -tsient 1750)
Etymologi
[jfr d. kvotient, t., eng. o. fr. quotient; av lat. quotiens (gen. -entis), hur många gånger, till quot (se KVOT)]
1) (numera knappast br.) mat. = KVOT 1. Luth Astr. 8 (1584). Palmquist Räkn. 11 (1750). 2NF 18: 832 (1912).
2) (†) = KVOT 2. Tw öölfat wil iagh (dvs. en präst) idher (dvs. några bönder) halle, / Ther til Aflat och Qwotient (om I rädden min piga från att drunkna). Fosz 66 (1621).

 

Spalt K 3460 band 15, 1938

Webbansvarig