Publicerad 1938   Lämna synpunkter
KVÄR, n.?; pl. = (TaxaSjötull. 1739, s. L 2 b (: Barnqvär)).
Ordformer
(q-. quväär 1646. qve(e)r 1644 (: qverslage)—1802 (: Qveer-pipa). qvär 1658—1770 (: quärsäck))
Etymologi
[jfr d. kvær, adj.; av t. quer, tvär, av mht. twer (se TVÄR)]
(†)
1) i uttr. i kvär, på tvären, tvärs; i sht i uttr. i kors och (i) kvär, kors och tvärs (jfr KORS I 9 a ζ). Eett kiär .., däär dee hafva låtidt gräfva stora dijkän äller grafvar i quväär åch i längdh. OxBr. 11: 358 (1646). Stiernhielm Herc. 228 (1658, 1668). Rosenfeldt Vitt. 203 (1686).
2) [sannol. elliptiskt för KVÄR-PIPA] tvärflöjt; i ssgn BARN-KVÄR.
Ssgr (till 1; †): (jfr 2) KVÄR-FLÖJT. [jfr t. querflöte] = -PIPA. Envallsson 264 (1802). —
(jfr 2) -PIPA, r. l. f. [jfr t. querflöte] tvärflöjt. Stiernman Com. 6: 531 (1718). Envallsson (1802). —
-SLAG. [jfr t. querschlag] (†) bärgv. ort driven ungefär vinkelrätt mot malmfyndighetens strykning, tvärslag, tvärort. OxBr. 11: 349 (1644). Därs. 354 (1646). —
-SÄCK. [jfr t. quersack] tvärsäck. VTrolle (1770) hos Trolle-Bonde Hesselby 131.

 

Spalt K 3480 band 15, 1938

Webbansvarig