| Publicerad 1938 | Lämna synpunkter |
(†)
1) stolt, högfärdig; modig, djärv. Schroderus Dict. 184 (c. 1635). Een kyndiger Hiälte. AWollimhaus Vitt. 26 (1670). Följden af .. Säbyfolkets .. medhåll hade blifvit, att ”klockarefolken äro så myndige och kyndige vordne att de gå mäkta sida och vida”. Rosman BjärkSäb. 2: 151 (cit. fr. 1673). En styff och kyndigh vpsyn. Sylvius Curtius 304 (1682). Om tu äst kyndig öfver .. (klädernas) nätta skapnad, så vet at tu äst kyndig öfver Skräddarens arbete. Rydelius Sed. 51 (1731). Den kyndige höken. Crusenstolpe Ställn. 13: 92 (1848). En kung skall vara kyndog och stor på sig. Topelius Fält. 4: 557 (1864). Därs. 5: 139 (1867).
2) förnäm, förnämlig. Tyckes ehr at .. / .. ehra kostbahra kyndige Kläder .. / Sku wara kraftiga noch at främia ehr ähra i Werlden? Lindschöld Gen. B 2 b (1669). The kyndigste och förnämbste ibland then Göthiske Adelen. Sylvius EOlai 19 (1678).
3) fräck, oförskämd, näsvis. Spegel 246 (1712). Deraf (dvs. av nyromantiken) bli piltar kyndiga och kåta, / Och stifta Manhems-Bund, så snillen gråta. MarkallN 2: 65 (1821). Är du säker derpå, att ingen kyndig pojke eller flättjefull qvinna strök lastens sot öfver din bild? Livijn 1: 404 (1824).
1) till 1. Linc. (1640; under fretum). (Alexander den stores) dristigheet och kyndigheet. Sylvius Curtius 318 (1682). Vilt tu .. med rätta heta förnuftig, hvilket namn tu med så stor kyndighet bär, .. så (osv.). Rydelius Sed. 11 (1731). Meurman (1846). jfr EGEN-KYNDIGHET.
2) till 3. Swedberg Schibb. 290 (1716). Några frommare .. personer, misslynta öfver .. (nöjespoesiens) hejdlösa kyndighet, inbjödo på välmenta prediko-anrättningar. Atterbom Siare 3: 348 (1844).
Spalt K 3504 band 15, 1938