Publicerad 1938   Lämna synpunkter
KYNNA, v.1; p. pf. kynd.
Etymologi
[fsv. kynna, isl. kynna; avledn. av fsv. kunder, kunnig, känd, isl. kunnr, bekant (se KUND, adj.)]
(†) kungöra, tillkännagiva. SvTr. 4: 153 (1534).

 

Spalt K 3505 band 15, 1938

Webbansvarig