Publicerad 1939   Lämna synpunkter
KYRKHERRE ɟyr3k~hær2e, äv. (numera bl. bygdemålsfärgat) KÖRKHERRE ɟœr3k~, m.; best. -en l. -n; pl. -ar.
Ordformer
(kyrk- 1563 osv. kyrke- 1521—1883. kyrki- 1588. kyrko- 1527—1908. kirk- (kirch-) 1521—1610. — Se för övr. KYRKA o. HERRE. Anm. Rörande anv. i äldre talspr. av formen körkherre i stället för KYRKOHERDE se Rydqvist SSL 5: 238 (1874))
Etymologi
[fsv. kirkio härra, sv. dial. körkeherre; jfr d. kirkeherre, fnor. kirkiuherra, mnt. kerkherre, ä. t. kirchherr; av KYRKA o. HERRE]
(numera bl. arkaiserande l. bygdemålsfärgat) kyrkoherde. SthmSkotteb. 3: 191 (1521). Vij (bjuda) edher, .. ath I antan för:de her Peer för edher rätte kirchherre och pastor. G1R 24: 492 (1554). (Han) hade stor försyn att direkte förklara för lögn hvad ”kyrkherrn” sagt. Knorring Torp. 1: 30 (1843). Hjärne SvFräm. 19 (1893, 1908). Den nye adjunkten, som kyrkherrn tagit till hjälp under sin sjukdom. Carlsson Dagsv. 45 (1927).
Ssgr: A: KYRKHERR-GÅRD. (-herr- 1796—1883. -herra- 1712. -herre- 1540—1683) (numera bl. arkaiserande) kyrkoherdeboställe; prästgård. SthmSkotteb. 22/11 1540. Lenngren (SVS) 2: 345 (1796). Snoilsky 3: 31 (1883). —
-HUS. (-herr- 1827—1835. -herre- 1561—1749) (†) kyrkoherdes bostadshus. SthmTb. 1571, s. 149 b (1561). Almqvist JK 42 (1835). —
-MOR. (†) om kyrkoherdes hustru. Sahlstedt SagTupp. 2 (1758).
B (†): KYRKHERRA-GÅRD, se C.
C: KYRKHERRE-DÖME. (-herre- 1530—1533. -herris- 1569) (†) kyrkoherdebefattning; pastorat. G1R 7: 216 (1530). RA I. 2: 225 (1569). —
-GÅRD, -HUS, se A. —
-VAL, n. (†) kyrkoherdeval. RA I. 3: 26 (1593).
D (†): KYRKHERRIS-DÖME, se C.
E (†): KYRKHERRS-HUSTRU. kyrkoherdes hustru. Bureus Suml. 57 (c. 1600).

 

Spalt K 3557 band 15, 1939

Webbansvarig