Publicerad 1939   Lämna synpunkter
KYVETT kyvät4, äv. KUVETT kuvät4 l. kɯ-, r. l. f.; best. -en; pl. -er.
Ordformer
(cuvette 1691. kuvett 1832 (: kuvetter, pl.)—1938. kyvett 1874 osv.)
Etymologi
[liksom t. küvette, eng. cuvette, av fr. cuvette, skål, handfat m. m., till cuve, kar, av lat. cupa (se KUPA, sbst.)]
1) (i fackspr.) för vätska avsett glas- l. porslinskärl med planparallella väggar.
a) fotogr. för fotografiska bad. Nyblæus Fotogr. 45 (1874). SvFotogrT 1931, s. 139.
b) i sht kem. om dylikt, med färgvätska l. annan absorberande vätska fyllt kärl som för vissa ändamål placeras i en ljusstråles väg. KemT 1907, s. 91. HAndersson hos Friesen o. Grape CodArg. 199 (1928). jfr ABSORPTIONS-, KYL-KYVETT.
2) (i fackspr.) gjutskål l. degel använd vid vissa tekniska procedurer (ss. smältning av glas, avgjutning av tandkronor). Åkerman KemTechn. 1: 679 (1832). Patent nr 89704, s. 1 (1937).
3) (†) mingrop. Rålamb 8: 115 (1691).

 

Spalt K 3570 band 15, 1939

Webbansvarig