Publicerad 1939   Lämna synpunkter
KÄFS ɟäf4s, n.; best. -et.
Etymologi
[vbalsbst. till KÄFSA]
(starkt vard., klandrande l. föraktligt) ”käfsande”, käbbel. Weste (1807). Östergren (1931).

 

Spalt K 3599 band 15, 1939

Webbansvarig