Publicerad 1939 Lämna synpunkter KÄMSA ɟäm3sa2, v. -ade. vbalsbst. -ANDE. Etymologi [sv. dial. kämsa, kjamsa; sannol. ombildning av KÄMMA, v. (se KAMMA, v.) i anslutning till RÄFSA, v.] (i folkligt spr. i vissa trakter) 1) räfsa ihop (hö) i ”kämsor”. Schroderus Dict. 241 (c. 1635). Larsson i By StugFolk 99 (1930). 2) behandla l. reda ut (halm o. d.) med handräfsa; jfr KAMMA, v. 1 b β. LAHT 1929, s. 123. Spalt K 3638 band 15, 1939 Webbansvarigadmin_saob@svenskaakademien.se
