Publicerad 1939   Lämna synpunkter
KÄRA, r. l. f.
Ordformer
(kier- 1521 (: kiere söndag). kär- 1538—c. 1755. -a 1538—c. 1755. -e 1538. -o, oblik form 1624—1645; -o, nom. 1589)
Etymologi
[fsv. kära, sorg, klagan, anklagelse m. m., motsv. fd. o. dan. kære, isl. o. fnor. kæra; till KÄRA, v.3 — Jfr KÄROMÅL]
(†) klagomål; anklagelse, åtal. Dömdes Erik .. för oreth käre som han haffde ppå Oloff .. om en hagha. BtFinlH 2: 23 (1538). ConsAcAboP 1: 180 (1645). Schultze Ordb. 2115 (c. 1755).
Ssg (†): KÄRE- l. KÄRES-SÖNDAG. (käre- 1521. käres- 1548) [fsv. käro sunnodagher; jfr fd. o. dan. kæresøndag, fnor. kærusunnudagr, ävensom eng. care sunday; på ifrågavarande söndag handlade evangelietexten om judarnas anklagelser mot Jesus (Joh. 8: 46-59)] benämning på femte söndagen i fastan. Tisdagen nest effter kiere söndag. SthmSkotteb. 3: 187 (1521). DiplDal. 3: 79 (1548).

 

Spalt K 3704 band 15, 1939

Webbansvarig