Publicerad 1939   Lämna synpunkter
KÄTTERSKA ɟät3erska2, äv. 400, f.; best. -an; pl. -or ((†) -er G1R 24: 386 (1554)).
Ordformer
(kett- 1554—1651. kätt- (kiätt-) 1548 osv. -erscha 1637)
Etymologi
[jfr d. kætterske, mnt. kettersche; avledn. av KÄTTARE]
kvinnlig kättare.
1) (i fråga om ä. förh., i sht inom de icke protestantiska kyrkorna) motsv. KÄTTARE 1. G1R 24: 386 (1554). Lundberg Paulson Erasmus 141 (1728). Keller RyLärLefn. 146 (1894).
2) motsv. KÄTTARE 2. Topelius Ljung 112 (1882, 1889).
3) (†) motsv. KÄTTARE 3. NoraskogArk. 4: 27 (1548). VDP 1651, s. 450.

 

Spalt K 3769 band 15, 1939

Webbansvarig