Publicerad 1939   Lämna synpunkter
KÄXLA, sbst.2, r. l. f.; best. -an; pl. -or.
Etymologi
[till KÄXLA, v.]
(†)
1) matstrupe l. svalg hos idisslare. Käxla, (hals-påsa, hvarigenom boskap idisslar). Lind (1738). Sahlstedt (1773).
2) slaktat djurs strupe med vidhängande lunga, lever o. hjärta; äv.: hjärtslag (se d. o. 3). Heinrich (1814). Larsen (1865).

 

Spalt K 3776 band 15, 1939

Webbansvarig