Publicerad 1939   Lämna synpunkter
KÖLVA, r. l. f.; best. -an.
Etymologi
[fsv. kylva, klubba, sv. dial. kölva, broddad stav, valk, utbuktning på vägg m. m., fd. o. ä. d. kølwæ, kylwæ, kølve, d. kølle, isl. kylfa, klubba; avledn. av KOLV]
(†)
1) klubba. Visb. 3: 464 (c. 1700). Hiärne 3Hdskr. 46 (c. 1716).
2) [jfr sv. dial. kvarnklubba, kvarnkall] om ”foten” l. ”kvarnkallen” i fot- l. skvaltkvarn; i ssgn KÖLVE-KVARN.
3) elliptiskt för: ”kölvekvarn”. VDAkt. 1747, nr 554. Hyltén-Cavallius Vär. 2: 128 (1868).
4) [jfr KOLB, sbst.1] venerisk sjukdom kännetecknad av böld(er) l. svullnad. (Sv.) Kölffwa. .. (t.) Frantzosen. Schroderus Dict. 8 (c. 1635).
Ssg (till 2, †): KÖLVE-KVARN. enfotad kvarn, skvaltkvarn. En liten enfotad eller så kallad Kiölfve-qvarn. VDAkt. 1736, F III 7. Hyltén-Cavallius Vär. 1: 188 (1863).

 

Spalt K 3798 band 15, 1939

Webbansvarig