Publicerad 1939   Lämna synpunkter
LABRADOR lab1radå4r, ngn gg äv. lab4–rador l. -dår (làbradå`r Dalin), r. l. m.; best. -en, äv. -n.
Etymologi
[av namnet på den förnämsta fyndorten av mineralet, (S:t Paulsön vid) den nordamerikanska halvön LABRADOR]
miner. genomlysande, i nyanser från ljusgrått till nästan svart förekommande, iriserande (labradoriserande) mineral av de triklina fältspaternas grupp; kalknatronfältspat; äv. om bärgart som till större delen innehåller detta mineral. Berzelius ÅrsbVetA 1823, s. 162. Labrador .. slipas till ringstenar, dosor, vaser, m. m. Scheutz NatH 351 (1843). Den svarta norska labradorn. SvD(A) 1934, nr 263, s. 6.
Ssgr (miner.): LABRADOR-PORFYR. bärgart som består av (kristaller l.) mineralkorn (strökorn) av labrador i en finkornig grundmassa av andra mineral; i sht om diabasporfyrit. GeolFF 1890, s. 479. —
-STEN. massformig l. skiffrig gabbroliknande bärgart som väsentligen består av labrador; labradorit; äv. om mineralet labrador. Rinman 2: 1 (1789). Retzius Min. 188 (1795). 3NF 12: 546 (1930).
Avledn. (miner.): LABRADORISERA, v., -ing. skifta l. spela i olika, i varandra övergående färger (”irisera”) på det sätt som är karakteristiskt för labrador; särsk. i uttr. labradoriserande fältspat. Berzelius Blåsr. 278 (1820: labradiserande; sannol. tryckfel). Dens. ÅrsbVetA 1823, s. 161. Gertz o. Grönwall Min. 36 (1923). —
LABRADORIT, r. l. m. mineralet labrador, kalknatronfältspat; äv. om bärgart som innehåller labrador; labradorsten. ASjögren Min. 157 (1865). SvUppslB (1933).

 

Spalt L 12 band 15, 1939

Webbansvarig