Publicerad 1939   Lämna synpunkter
LACKA lak3a2, sbst.3, r. l. f. (Miniatursk. 93 (1784), Åkerman KemTechn. 2: 244 (1832)) ((†) n. Almqvist Pal. 38 (1838), Nisbeth (1868)); best. -an.
Ordformer
(lacca 1578—1868. lacka 1821 osv.)
Etymologi
[y. fsv. lacca (PMånsson 578 (: gwmi aff lacca)); av it. lacca o. mlat. laca, av pers. lak, rödfärg; jfr sanskr. lāksā (eg.: hundratusen), namn på den i stora massor uppträdande insekten Coccus lacca Kerr., vars styng orsakar avsöndring av gummilacka]
(i fackspr., numera föga br.) gummilacka; äv.: lack (se LACK, sbst.2 1), lackfernissa, lackfärg; äv. i utvidgad anv., om vissa färgämnen som på kemisk väg utdragas ur träd l. örter. BOlavi 192 a (1578). Rothof 553 (1762). (Artisten) gaf dem lacka att måla med. Scholander I. 1: 42 (c. 1865). WoJ (1891).
Ssgr (i fackspr., numera föga br.): LACKA-HARTS. (harts som ingår i) gummilacka. Åkerman KemTechn. 2: 249 (1832). Åstrand (1855; med hänv. till lacca). —
-KALI. lösning av gummilacka i kalilut, använd vid framställning av färgämnen m. m. Åkerman KemTechn. 2: 249 (1832). Almström KemTekn. 2: 316 (1845). —
-LUS. lacksköldlus. Dalin (1853). Ekbohrn (1904).

 

Spalt L 19 band 15, 1939

Webbansvarig