| Publicerad 1939 | Lämna synpunkter |
LACKA lak3a2, v.5 -ade. vbalsbst. -ANDE, -NING.
metall.
1) om malm: smälta o. klibba fast vid forman (o. därigm hindra blästerns inträde i masugnen); särsk. i uttr. lacka för forman; äv. med subj. betecknande masugn: slagga på detta sätt. Rinman (1789). Masugnsslagg .., hvilken .. rinner, eller lackar, småningom öfver dammen ut på masugnsgolfvet. Dens. 2: 2. En masugn säges Lacka, Slaka eller Slagga, då en seg och svart slagg af pipan smälter, och sätter sig för forman. Garney Masmäst. 453 (1791).
2) om rostmalm: ytsmälta (i rostugnen); jfr LACK-LÖPA. JernkA 1830, s. 223. Odelstierna JärnM 209 (1913).
Spalt L 21 band 15, 1939