| Publicerad 1939 | Lämna synpunkter |
LAFTA laf3ta2, v. -ade. vbalsbst. -ANDE, -NING.
1) (i vissa trakter) vid blockhusbygge infälla de horisontalt liggande väggstockarna (i skåror) i varandra i husets hörn. De fyrkantiga kolkojorna hopfogas i de bakre hörnen genom ”laftning” i vanliga knutar. SD(L) 1902, nr 482, s. 6.
2) järnv. förse järnvägssyllar på översidan med mot syllens midt lutande urtagningar l. urfräsningar för fästande av skenorna på sådant sätt att dessa erhålla viss lutning inåt spåret. TeknEkonBeskrStatJernvB 169 (1872). TT 1900, Byggn. s. 119. Därefter ”laftades” de fyrskurna syllarne medels maskin. Därs. 1901, Allm. s. 367.
Spalt L 39 band 15, 1939