Publicerad 1939   Lämna synpunkter
LAGE (la´ge (l(äs) lāsche) Weste), sbst.2, n. (Stiernman Riksd. 2102 (1693), Crusenstolpe Tess. 5: 117 (1849)) l. r. l. m. l. f. (HH XXI. 1: 31 (1710), 2VittAH 23: 200 (1857, 1863)); best. -et (PH 4: 2584 (1748: Carolin-Laget), Därs. 6: 4552 (1757: Carolin Laget)); äv. LAGIO, m.?; äv. LAGIE, r. l. m. l. f.; best. -en (Palmquist Räkn. 218 (1750)); äv. LAGIS, n. (Zettersten AnmMynt 88 (1771)).
Ordformer
(lage 1661—1911. lagie 1731—1750. lagio 1677. lagis 1771)
Etymologi
[jfr ä. d. lagie, nt. laasch, ä. t. lage, lagio; ytterst av it. l’aggio, sg. best. av aggio (se AGIO)]
(†) agio, uppgäld. HC11H 10: 231 (1661). Närmaste följderne af denna kopparplåtarnes förbjudna utförsel (år 1713) voro, att inom landet snart uppkom en lage af 3 procent å plåtarne mot silfvermyntet. VittAH 23: 200 (1857, 1863). 2NF (1911; med hänv. till agio).

 

Spalt L 88 band 15, 1939

Webbansvarig