Publicerad 1939   Lämna synpunkter
LAGGA lag3a2, v.1 -ade. vbalsbst. -ANDE, -NING; -ARE (se avledn.).
Etymologi
[jfr d. lugge, nor. dial. lagga, ävensom isl. løggðr (så!), p. pf.; avledn. till LAGG, sbst.1]
urspr. o. eg.: förse (stäverna till ett kärl) med krösar (jfr LAGG, sbst.1 1); äv. (o. numera vanl.) dels: sätta laggband på (laggkärl), dels: tillvärka (laggkärl) medelst hopfogande av laggar osv., dels abs.: tillvärka laggkärl. Laggat kärl, laggkärl. Schroderus Dict. 242 (c. 1635; sannol. i bet.: sätta laggband på). (De kunna) både .. Snicka, Smida, lagga och giöra Jull. HSH 29: 375 (1652). 1 st. Laggad öhltunna. BoupptVäxjö 1738. (Lat.) Oram vasis exsculpo. (sv.) laggar, skär in laggen. Juslenius 405 (1745). Att Hurtig (med) sitt laggande (m. m.) .. försörger sig och sin Hustru rikeligen. VDAkt. 1796, nr 87. Lagga .. (dvs.) Slå band omkring lagg-kärl. Adlerbeth FörslSAOB (1798). Trästop, laggadt af en-stafver. Nilsson HallMus. 64 (1902). VästmFmÅ 14: 32 (1924).
Avledn.: LAGGARE, m. [fsv. laggare, isl. laggari; sannol. urspr. avledn. av LAGG, sbst.1, med bet.: person som förser laggstäver med krösar (jfr LAGG, sbst.1 1)] (i sht förr) person som tillvärkar laggkärl. TullbSthm 1535, s. 40 b (ss. tillnamn). BoupptSthm 4/9 1667. (I Flärke i Gideå) finnas .. 3 laggare. GHT 1898, nr 99 A, s. 3. VästmFmÅ 14: 22 (1924). —
LAGGERI, n. (†) sysselsättning l. yrke att lagga. Dal Boëros. 81 (1719; efter handl. fr. 1642).

 

Spalt L 102 band 15, 1939

Webbansvarig