Publicerad 1939 | Lämna synpunkter |
LANA la3na2, sbst.1, r. l. f.; best. -an; pl. -or (Block MotalaStr. 18 (1708) osv.) ((†) -er (sannol. äv. att hänföra till formen lan) G1R 19: 109 (1548), Broman Glys. 3: 619 (c. 1740)); förr äv. LAN, sbst.3, r. l. m. l. f.; förr äv. LANE, sbst.2, m.?
(i sht förr) fisk. benämning på olika slag av ryssje- l. mjärdliknande fiskredskap, i allm. bestående av en (strutformig) nätsäck, vars mynning är fäst vid en (fyrkantig) träram; vanl. använda i strömdrag för fångst av nedvandrande fisk (särsk. ål). Fast lana, med träramen insatt i en öppning i en fiskebyggnad o. d. Rörlig, förankrad lana. SkeppsgR 1543. Så skal och Ridderskapet och Adelen fritt wara, at niuta och bruka Lahner, åhlekistor och qwarner i sine egne Strömer, åår och Siögar. Schmedeman Just. 179 (1617). Linné Sk. 29 (1751). Schultze Fisk. 117 (1778). Ekman NorrlJakt 400 (1910). — jfr FISK-, ÅL-LANA.
-FISKE. (lane-) fiske med lana; äv. om dylikt fiske ss. lokaliserat till viss plats l., konkret, om lana som är utsatt på en viss plats. Almquist CivLokalförv. 3: 151 (i handl. fr. 1540). Cederström Fiskodl. 197 (1857).
C (numera föga br.): LANE-DRÄNG. (†) person som var anställd ss. biträde åt ”lanfiskare”. KlädkamRSthm 1582 D, s. 35 a. Därs. 1596 A, s. 34 b. —
-FISKARE, -FISKE, se A.
Spalt L 153 band 15, 1939