Publicerad 1939   Lämna synpunkter
LANDSKNEKT lan3ds~knek2t l. lan3s~, i södra Sv. äv. 4~1, förr äv. LANDKNEKT l. LANDTKNEKT, om person m., om sak r. l. m.; best. -en; pl. -ar ((†) -er G1R 2: 28 (1525), Brask Pufendorf Hist. 293 (1680)).
Ordformer
(land- 1535—1877. lands- (-dz-) 1528 osv. landt- 1730. landts- (-dtz-) 1525—1548. lans- (-nz-) 1533—1907. lanse- 1862. — Se för övr. KNEKT)
Etymologi
[jfr d. landsknægt, nor. landsknekt, ävensom (det från t. lånade) fr. lansquenet; av mnt. landesknecht, t. landsknecht, eg.: fotsoldat som värvats i de kejserliga länderna, motsatt: schweizisk legosoldat, av land (se LAND) o. knecht (se KNEKT). Formen lans(e)-beror, åtm. i exempel från nyare tid, på anslutning till LANS]
1) (förr) värvad, menig fotsoldat; i sht om de tyska legosoldaterna under 1400- o. 1500-talen; i fråga om ä. sv. förh. stundom äv. om utskriven fotsoldat tillhörande de av de skilda landsdelarna uppsatta o. underhållna truppförbanden, indelt fotsoldat, roteknekt. G1R 2: 28 (1525). Jagh är een Landzknecht, therföre må jagh fööra ett ogudachtigt, yyrt och öffuergiffuit leffuerne, altijd wara druckin, fuller och galin, häda och försmäda Gudh (osv.). PJGothus Luther ScrSent. X 1 b (1597). Styrkan af det Inländska Fotfolket bestod uti Landsknektarne, hvilke hvar Landsända utgjorde till större och mindre antal i förhållande till sin folkmängd. 2VittAH 3: 180 (1788, 1793). De Tyska lansknektar, som Unionskonungarne merendels hade i sin sold. Jochnick Handgev. 120 (1854). Lansknekten tog tjenst utan hänsyn till nationalitet och fädernesland. Tingsten AnvTakt. Bih. 9 (1887). SvD(A) 1934, nr 179, s. 4. — särsk. (numera knappast br.) i vissa ordspråksliknande talesätt o. stående uttr. Mongen Quinna .. bannas (dvs. svär) förskräckelighen lijka som en Landzknecht. Leuchowius Zader 279 (1620). Blijr iagh ey gifft, så blijr iagh icke heller någon Landzknecht .. (dvs.) Lefwer iagh ogifft, så lefwer iagh vthan beswär. Törning 12 (1677).
2) (†) bot. örten Melampyrum nemorosum Lin. (som med sina höggula blommor o. blåvioletta skärmblad påminner om den gamla svenska blågula soldatuniformen), natt och dag; ofta i pl. Linné Sk. 319 (1751). Kindberg SvFl. 235 (1877).
3) [jfr d. landsknægt, t. landsknecht, fr. lansquenet; spelet uppgives hava varit i flitigt bruk bland landsknektar] (förr) spelt. ett slags kortspel. Strindberg SvÖ 2: 334 (1883). Rena hasardspel: landsknekt, baccarat, farao (osv.). Wilson Spelb. 306 (1888). jfr: Efter måltiden faller talet ändtligen på Pharao, Lansquenet eller Quince. Hasselroth Campe 276 (1794).
Ssgr (till 1; förr): A: LANDSKNEKT-HARNESK, -HÄR, se D.
B (†): LANDSKNEKTE-GÄSTNING, -HUSTRU, se D.
C (†): LANDSKNEKTES-ÖVERSTE, se D.
D: LANDSKNEKTS-FÄNNIKA.
1) (†) fana avsedd för ett truppförband av landsknektar. ArkliR 1555: 8 (1556).
2) fännika av landsknektar. Alm Eldhandv. 1: 128 (1933). —
-GÄSTNING. (-knekte-) jfr GÄSTNING 1. G1R 16: 239 (1544). —
-HARNESK. (-knekt- 1929 osv. -knekts- 1932 osv.) hörande till en landsknekts utrustning. SvKulturb. 1—2: 236 (1929). —
-HUSTRU. (-knekte-) G1R 26: 760 (1556). —
-HÄR, r. l. m. (-knekt-) Medeltidens landsknekthärar. KrigVAT 1852, s. 674. —
-KONA, f. (†) jfr -HUSTRU. HH XIII. 1: 251 (1566). —
-OFFICER l. -OFFICERARE. vid truppförband av landsknektar. Alm BlVap. 127 (1932). —
-ÖVERSTE. (-knektes-) jfr -OFFICER. Forsius Fosz 195 (1621).

 

Spalt L 235 band 15, 1939

Webbansvarig