Publicerad 1939   Lämna synpunkter
LAPPSALVA lap3~sal2va, v. -ade. vbalsbst. -ANDE, -ING (†, FSjöbohm BVägen 42 (1793)), -NING; -ARE (se avledn.).
Ordformer
(lap- 1698—1757. lapp- 1734 osv. lop- 1741—1757)
Etymologi
[jfr d. lapsalve; av nt. lapsalfen, av holl. lapzalven, kvacksalva, snygga upp (fartyg), lappsalva, av lap, lapp, trasa (se LAPP, sbst.3), o. zalven, salva, (in)smörja]
1) sjöt. till skydd mot väderlekens invärkan insmörja ett fartygs stående rigg l. skrov m. m. med en smörja, i allm. bestående av tjära m. fl. ämnen. Rosenfeldt Tourville 119 (1698). Hornborg Segelsjöf. 365 (1923). — särsk. ss. vbalsbst. -ning, förr äv. -ing, konkret, = LAPPSALVA, sbst. Den så kallade Terpentine är oförnekeligen den bästa lappsalving man kan gifva et Rundhult. FSjöbohm BVägen 42 (1793). VFl. 1928, s. 142.
2) i bildl. anv. av 1; särsk.
a) (vard.) övergående i bet.: giva (ngn) stryk, ”smörja upp” (ngn), ”lappa på” (ngn). Schwartz Pos. 19 (1863). Cavallin Stevenson Söderh. 28 (1897). Östergren (1931).
b) (numera föga br.) i uttr. lappsalva med ngt, ”kvacksalva” med ngt, ”fuska” med ngt, bråka med ngt. Han har väl lappsalvat så länge med det latinska präntet .., att (osv.). Topelius Fält. 4: 477 (1864; yttrat av en matros).
Avledn.: LAPPSALVARE, m. särsk. (föga br.) övergående i bet.: fuskare; jfr LAPPSALVA, v. 2, o. LAPPA 4. Wester Reymont Bönd. 1: 59 (1920).

 

Spalt L 297 band 15, 1939

Webbansvarig