Publicerad 1939 | Lämna synpunkter |
LASKA las3ka2, v.2 -ade. vbalsbst. -ANDE.
(bygdemålsfärgat o. vard.) gå l. springa sakta, larva, lufsa, lunka; äv. refl. Så laska han se[j] åt konungens gård. Visb. 3: 410 (c. 1700). Schultze Ordb. 2693 (c. 1755). Fatab. 1915, s. 94 (i jullek fr. Smål.). jfr (†): Lussi laska. Ihre Superstit. 32 (1750; i uppräkning av jullekar).
Spalt L 317 band 15, 1939