| Publicerad 1939 | Lämna synpunkter |
LEDUNG le3duŋ2 (lä`dunng Dalin), r. l. m. l. f., l. LEDING le3diŋ2, sbst.2, r. l. m. l. f.; best. -en; pl. -ar.
1) (i fråga om fornnordiska förh.) hist. (deltagande i) härnadståg till sjöss vartill konungen kunde kalla folket, som enligt vissa regler hade att ställa ett visst antal bemannade o. med vapen o. proviant försedda skepp till hans förfogande; äv. om sjökrigsväsendet ss. grundat på dessa regler; äv. om den utrustade flottan; äv. kam. om pålaga för flottans utrustning l. om skatt ersättande skyldigheten att deltaga i ”ledung”. Konungen skulle till ledungen fara. / Och fru Gunnil skulle hemma wara. Visb. 2: 376 (c. 1600). Konungens Seglation eller Ledung och härfärd til Finland. Peringskiöld MonUpl. 203 (1710). Då .. (hövdingen) insamladt ledingen och andra landskylder af sit Län, blef (han) öfverfallen och slagen med sina trettio män. Lagerbring 1Hist. 1: 217 (1769). Ymer 1919, s. 71.
2) (numera bl. i poesi l. vitter stil) allmännare l. mer l. mindre bildl.: krigståg, färd (med många deltagare), strid o. d. Blixtar och dön / i leding nu drogo mot svallande sjön. Ling As. 13 (1833). Segraren i upsaliensarnes ledung (dvs. sångarfärd) till Paris. Lindgren MusSt. 191 (1896). SvD(A) 1931, nr 256, s. 8. — särsk. (†) i uttr. hava varit med i ledungen, hava varit med i krig?, veta hur det går till i krig? Koning Götstaff .. kallade tilhopa sit besta krigxfolck, och enkanneliga gambla hoffmen, fattigkarar them han viste medh haffua warit i lijdingen och sinne hade att taga aff liusen som man plägar seia. Svart G1 129 (1561).
B (numera bl. ngn gg i poesi l. vitter stil): LEDUNGA-FÄRD, -TÅG, se D.
C (numera knappast br.): LEDINGE-FÄRD, se D.
-FÄRD. (ledunga- 1821—1865. ledinge- 1814. ledings- 1812—1918. ledungs- 1811 osv.)
1) till 1. Atterbom Lyr. 2: 74 (1811). De ledungsfärder, som .. från tiden omkring 990 till 1017 .. riktades mot England. Flodström SvFolk 7 (1918).
2) (i poesi l. vitter stil) till 2. Sätherberg Dikt. 1: 14 (1859, 1862). Det är dock skönt från lefnadens ledungsfärd / En stund vid minnets öar att kasta ankar. Wirsén Ton. 228 (1893). —
-LAMA, r. l. f.; best. -an; äv. -LAME, r. l. m.; best. -en. (ledung- 1543. ledings- 1783—1918. ledungs- 1530 osv.) [fsv. leþungslami, ledingslame, m., motsv. fgutn. laiþings lami; senare leden, som äv. ingår i fsv. þinglami, torde eg. betyda ’förlamande, förhindrande’ o. vara bildad till fsv. lämia, slå (ngn, eg. så att han blir lam), motsv. isl. lemja, slå, hindra] kam. urspr.: skatt som folket erlade till konungen de år då ledung icke utgick; sedermera (efter ledungsväsendets upphörande) en stående skatt som långt fram i tiden upptogs i jordeböckerna såsom ingående i jordeboksräntan. Åårligh Renta aff Steghaborgs län .. Ledungslama iiij mrk. HH XI. 1: 75 (1530). HT 1922, s. 144.
Ssg: ledungslams- l. ledingslams-pänningar, pl. kam. Hallenberg Mynt 163 (i handl. fr. 1538). FinFmT 27: 108 (1543). —
-SKYLDIG. skyldig att deltaga i ledung. Sverges ledungsskyldiga Östersjökust. Flodström SvFolk 6 (1918). —
-SKYLDIGHET—10~2 l. ~200. 2VittAH 11: 82 (1817, 1822). Ledungsskyldigheten utgick än efter hundare än efter särskilt bildade enheter skeppslag eller snäckolag. Fornv. 1920, s. 150. —
-TÅG. (ledung- 1918. ledunga- 1865—1918. ledings- 1807—1923. ledungs- 1843 osv.)
1) till 1. Weste (1807). En skara af vikingar, som följde konungen utom landet på ledingståg. Livijn 2: 54 (1828).
2) (i poesi l. vitter stil) mer l. mindre bildl., till 2. Ännu ett ledungståg mot det ytliga, skefva och platta! Tegnér (WB) 9: 158 (1841). Gripenberg 10: 85 (1918). —
-VÄSEN l. -VÄSENDE. Ledungsväsendet (var) icke från början .. afsedt för landets försvar, utan för anfallskrig. Hildebrand Medelt. 2: 624 (1897). 2SvKulturb. 3—4: 56 (1935).
Spalt L 448 band 15, 1939