Publicerad 1939 | Lämna synpunkter |
LEGISLATIV -ti4v, adj. o. sbst. r.; ss. adj. med adv. -T; ss. sbst. best. -en; pl. -er.
II. [jfr t. die legislative, fr. (le corps) législatif] (mindre br.) jur. lagstiftande makt l. församling. Exekutivens ansvar i förhållande till legislativen var (enl. Lockes statslära) självklar på grund av den senares ställning som högsta makt i staten. SvRiksd. I. 7: 13 (1932). —
Spalt L 470 band 15, 1939