Publicerad 1939   Lämna synpunkter
LEJA läj3a2, sbst.2 oböjl., l. LEJAN läj3an2, sbst. oböjl.
Ordformer
(leja 1921. lejan 1911—1914)
Etymologi
[jfr sv. dial. (liv och) läja; i formen leja substantivering av infinitiven av LEJA, v.1, i formen lejan vbalsbst. till detta verb]
(i vissa trakter, vard.) i uttr. liv och leja l. lejan, liv o. glädje, liv o. lust. Engström Glasög. 153 (1911). Det var liv och lejan redan från första stund. Nordström Piga 111 (1914). Lieberath FriluftP 102 (1921).

 

Spalt L 476 band 15, 1939

Webbansvarig