Publicerad 1939   Lämna synpunkter
LEJD läj4d, sbst.3, r. l. m.; best. -en; pl. -ar (Nilsson SkansenKultH 36 (1915)) l. -er32 (PH 2: 1425 (1739), Campbell SkånBygd. 229 (1928)).
Ordformer
(förr äv. leid, läjd)
Etymologi
[sv. dial. (Skåne) läjd, översta timret i yttre väggen på ett hus, längs med o. under taket; jfr d. dial. lejd, ä. d. lejd(e); av (m)nt. leegde, legede, led, eg. p. pf. till mnt. leggen (se LÄGGA)]
(i vissa trakter, bygdemålsfärgat, samt i fackspr.) översta timmervarvet i res- l. korsvirkeshus, hammarband; jfr LIGGARE. PH 2: 1425 (1739). (En viss korsvirkesbyggnad) 2 meter hög mellan fot och lejd. PT 1914, nr 14 B, s. 3. Werner Korsvirk. 4 (1924).

 

Spalt L 481 band 15, 1939

Webbansvarig