Publicerad 1939   Lämna synpunkter
LEJDARE läj3dare2, sbst.1, m.; best. -en, äv. -n; pl. =.
Etymologi
[av holl. leider, ledare, ”lejdare”, till leiden, leda, föra, motsv. t. leiten (se LEDA, v.2)]
(i vissa trakter, i sht i fackspr.) person som övervakar o. leder transport av (slakt)djur. SD(L) 1901, nr 513, s. 2. Tjuren stångade lejdaren. VL 1906, nr 243, s. 4.

 

Spalt L 481 band 15, 1939

Webbansvarig