| Publicerad 1939 | Lämna synpunkter |
LEKARE le3kare2, i bet. 1 m., i bet. 2 r. l. m.; best. -en, äv. -n; pl. = ((†) -er Juslenius 181 (1745)).
1) till LEKA, v. 1 h: person som utför musik på ngt instrument, särsk. stränginstrument; jfr SPELARE; ss. enkelt ord numera bl. (i fråga om äldre, i sht medeltida förh.): spelman; gycklare, jonglör, komediant l. skådespelare. An[ders] lek[er]e. SthmSkotteb. 3: 174 (1521). Allehanda Lekare på blåsande Instrument. Schroderus Liv. 37 (1626). Düben Boileau Skald. 38 (1721; om skådespelare). I den stora salen samlades man .. till dans och till måltider, vid hvilka man åt rikligen och drack ännu mera, under det pipare spelade och lekare utförde sina dansar och upptåg. IllSvH 2: 501 (1877; om förh. i Sv. under medeltiden). Flodström SvFolk 311 (1918; om förh. i Sv. under medeltiden). jfr GIGA-, HARPO-, HUMMEL-, INSTRUMENT-, PIP-LEKARE m. fl. — särsk. i ordspr. Barn är modrens beste lekare och speleman. SvOrds. A 3 a (1604). Läkaren dantzer för penning. Därs. B 4 b (1604; uppl. 1636: Lekaren). Laag vthan leekare giör lusten trög. Grubb 470 (1665).
2) (i fackspr.) motsv. LEKA, v. 6 b: vridbart föremål som utgör del av apparat l. kedja o. d.; jfr LEK, sbst. 7. LMil. 4: 1577 (1717). — särsk.
a) vridbar ringbult, märla l. ögla, särsk. på l. mellan olika delar av en kätting l. kedja o. d., avsedd att förhindra att denna erhåller törnar (blir snodd); vridled, löpring l. löpmutter; svivel. Linné Sk. 382 (1751). KrigVAH 1825, s. 80. Linder Sjöm. 184 (1896). VL 1897, nr 192, s. 2 (på sprutslangar). Tjudren böra vara af jern, med s. k. lekare, så att de ej sno sig. TLandtm. 1897, s. 406.
b) (numera föga br.) vap. i gevärslås (flint- l. slaglås): rörlig skiva avsedd att vid hanens slag hindra stångtanden att infalla i halvspännet: kägla. Enander Handgev. 75 (1832). Hahr HbJäg. 111 (1865).
(2 a) -HAKE. i sht sjöt. hake försedd med lekare så att den kan vridas rundt. Pihlström SkeppAflöpn. 1: 148 (1796). Frick o. Trolle 172 (1872). —
(1) -RÄTT, r. l. m. (lekare-) [fsv. lekara rætter] benämning på den avdelning av äldre västgötalagen som innehåller stadgande om lekares rätt. 2VittAH 19: 5 (1836, 1850). Fornv. 1928, s. 109.
Spalt L 512 band 15, 1939